Tiden. Tiden går så fort. Och så långsamt. Nu har det gått 36 veckor och 2 dagar sedan min graviditet startade och livet har fortsatt passera trots en känsla av vakuum. Hösten, vinter, våren och nu sommaren - inte ens nio månader har gått ännu, men vi har fått uppleva en graviditet genom alla våra årstider, vissa mer, vissa mindre. Vi har genomfört en flytt som kändes tung men nyskapande och vi har båda utfört våra arbeten vid sidan av livet som pågått här hemma.

 

Min mamma har hunnit med två stycken vårbesök och nu dröjer det inte många veckor tills hon åter är hos oss, i vårt stök som aldrig blir som vi vill ha det. Vi, jag och min blivande make (någon gång i livet), har börjat förbereda oss så gott vi kan på att vi inom några veckor är ytterligare en i familjen. Hur ska det bli? Vem är hen därinne? Lik P? Lik mig? Kanske en liten farfar, mörk under ögonen och helt olik oss (hade gärna haft Ulla Skoog som barnmorska)?

 

Det är mindre än fyra veckor kvar till beräknad födsel, förvärkar kommer och går, Gargamel sparkar, trycker och har sig härinne i magen - en känsla jag inte vill vara utan. Som vi längtar efter dig, hjärtat ♥

Detta är en evighet sedan...känns det som!