2012-11-14
13:15:52

VECKA 10

Vecka 10  (9+3)

KROPPEN: Nu är det många som är känsligare än vanligt. Det beror på att man påverkas av en mängd hormoner. Trötthet, irritation och många funderingar kring framtiden är vanligt. Som partner kan det vara svårt att förstå vad som händer då det ofta går mycket fort från det att den blivande mamman mår bra till att hon känner sig gråtfärdig. I de flesta landsting erbjuds kvinnor som fyller 35 år innan barnet föds ett så kallat KUB-test, men även yngre kvinnor kan göra det vid särskilda omständigheter. KUB-testet används för att beräkna sannolikheten för att du väntar ett barn med Downs syndrom. KUB-testet består av en ultraljudsundersökning där man mäter nackuppklarningen (NUPP) hos fostret, samt ett blodprov som tas minst fyra dagar före ultraljudet.
Om testet visar på riskfaktorer kan man gå vidare med ett fostervattensprov eller moderkaksprov. Dessa provtagningar är dock inte riskfria, utan kan innebära en ökad risk för missfall.


EMBRYOT: Nu är embryoperioden över. Moderkakan gör sig redo att ta över näringstillförseln. Det tar dock ett par veckor för moderkakan att mogna innan den kan överta gulkroppens funktion. Fingrar och tår är helt åtskilda och smaklökarna börjar bildas. Nu kan man skymta början till alla 20 mjölktänderna. Äggstockarna eller testiklarna är utvecklade. Rörelserna är kraftigare och fostret börjar kunna ändra läge i livmodern. Den lilla svansen har försvunnit och huvudet får alltmer mänskliga drag. Fostret har ett ansikte med spädbarns-profil. Hög rundad panna, liten uppnäsa och en mer markerad haka.

 
MINA TANKAR  ♥
I söndags gick vi in i vecka 10, jag och mitt embryo. Och fadern såklart. Mitt illamående har eskalerat till ett dygnet runt-illamående och igår bestämde jag mig för att fråga min barnmorska om jag kunde få Lergigan Comp mot min "sjösjuka". Nu återstår att se om det infinner sig ett recept på denna undermedicin eller om jag får återgå till Postafen som egentligen inte hjälper.
   När jag äter på kvällen tenderar magen att bli helt akut svullen och det ser ut som jag är i tolfte månaden, inte riktigt en angenäm känsla. Men om jag äter sakta och ganska lite så klarar jag mig bra och eftersom illamåendet håller kosten i sitt grepp (dvs spy, äta, må illa, spy...etc) så försöker jag vara försiktig. Jag har märkt att jag har svårt för fet mat, men det är ändå det jag är mest sugen på. Något jag dock inte är sugen på är korv, i de flesta former. P föreslog prinskorv till kvällsmat häromdagen och jag kände hur hela magen bara vred till sig. No sausage for this mama!
   I övrigt ser jag lagom mycket fram till den 20:e november då det är dags för blodprovet som är en del av KUB:testet. Jag har väldigt svårt för nålar och det lär ju gå åt en hel del blod för alla prover så det ska bli intressant hur jag tacklar det. P ska vara med, men han är ju också spruträdd så under den delen får han antagligen gå ut ur rummet. Under det besöket ska även vårt första UL bokas och det ska bli så spännande att få se om det finns något därinne. Eller om det kanske är två stycken. Jag börjar genast bli nervös, men jag är bara så tacksam över att vi snart får vår chans att se och höra vår bebis  ♥