14:52:53
Älskade mormor
Utan dig och ditt skratt blev livet genast lite gråare. Men sakta börjar vardagen komma ifatt och det där ljuset som blev mörkt när du dog, började komma tillbaka. Nästan varje dag påminns jag på något vis att du är borta, att din resa tog slut. Och det är inte alltid med glädje - ibland är det med stor sorg och tunga tårar. Nu har jag hittat ett sätt att få behålla den där glada känslan lite oftare. Att vara utan dig är som att en bit av mitt hjärta tynat bort - men nu bär jag ditt minne runt min hals, som en påminnelse om att jag aldrig, aldrig någonsin ska glömma dig...
Åh älskade barn, vilket underbart smycke. Har du vunnit det? Jag saknar henne oxå varje dag, varje minut finns hon i mitt hjärta. Ibland gör det ont, ibland med ett skratt, hon fattas mig min underbara mor. Puss