BESÖK HENNES BLOGG HÄR: greekfreak.blogg.se

BESÖK HENNES BLOGG HÄR: FEURDAS.blogg.se

Jag kan inte låta bli.
Trots att vi aldrig ses. Trots att tiden bara rinner iväg. Trots att hon föder barn och jag endast ser gravid ut. Trots att vi har glidit isär många gånger. Trots allt - så kan jag inte sluta skratta. Det finns alltid minnen kvar och jag kanske är lika omöjlig som en sengångar med hemorrojder, men jag gillar att tänka tillbaka på de minnena vi delar för vi hade så in i helvete kul.

Vi var 14 och 15 när det började. Vi ljög för våra föräldrar om vart vi var, för vi var tuffa och coola. Nej, inte bara det. Världen kretsade endast runt oss. Calle, Johnny, Gurra, Kristoffer, Fritz, Svante, Marcus, (Jesper)Skinkan, Jimmy, Kenny, Linus, den där håriga killen som ALLTID gick i handduk och visade upp sig...
"Hotellet" innehöll enbart hormonstinna, kåta tonårspojkar som kokade makaroner så brandkåren fick komma dit och hälsa på. Vi åkte kundvagn i koridorerna och en gång kom jag ihåg när Linus hade några kompisar där från Sthlm som var helt crazy. Någon hade tjallat för polisen att det fanns minderåriga som drack där, vilket innebar att jag och Linus kompis gömde oss under en morgonrock inne på en toalett i Jespers rum. Polisen knackade på, men vi vågade inte öppna. Till slut gav vi upp och drog en lättnadens suck när vi äntligen kunde festa vidare. Samma kväll kastade jag en ölburk i Linus bakhuvud. Det var skoj. Mindre skoj var det att han hällde ut sin öl över mitt huvud. Men det fick jag ta. Sen däckade han.

Jag minns allt detta, alla namn och allt vi gjorde, för jag hade verkligen den bästa perioden i mitt liv (Läs: tonårsliv) under detta år. Det finns så mycket mer vi gjorde som inte ens får plats att beskriva här, men än idag skrattar jag lika mycket åt våra knäppa äventyr. Som valborg 2002 då jag hade hällt i mig en hel flaska Brännvin Special på egen hand (kanske inte hela, men näst intill) jag var så väck att jag trodde att jag kunde prata med gräs och att det gick negrer på fältet och plockade majs. Sen hånglade jag med en kille som hette Emanuel. Efter det trodde jag att jag hade fått varenda könssjukdom som gick att få. Snacka om att leva i en liten bubbla.

Eller som den gången då Josefin fick hjälpa mig och Frosty på toaletten för vi visste inte hur man gjorde och helt plötsligt var det någon som började duscha. Inte någon utav oss, utan någon annan. I samma badrum. Och Gurra som inte kunde sluta sukta efter Frostyhjärtat. Herregud. Att vi ens överlevde.

Men nu är vi stora flickor som får ligga med vem vi vill och vi behöver inte ens ljuga för våra föräldrar om det. Se där, något gott kom ur allt det här ändå.
Även fast vi inte ville tro på det, så var vi nog ändå de sötaste Hässlöhororna någonsin. Ja. Så var det.